Det sägs att tid är pengar. Det verkar enligt mig som att vi i vår tid har tagit detta uttryck för bokstavligt, och vi har misslyckats att inse den subtila, men dock så viktiga skillnaden mellan tid och pengar. Låt mig förtydliga vad jag menar här.

Det sägs att vi borde investera våra pengar; trots allt, vad en investering betyder är att vi får mer av det I framtiden, på bekostnad av nuet. Tid är pengar, så vi måste kunna investera vår tid också, eller hur? Det verkar som att vi försöker detta. I en konversation med en älskad, en vän eller en syster, gör vi samtidigt upp framtida planer via vår telefon. Vi kollar väderprognosen för imorgon, vi frågar en vän vilken tid hen har möjlighet att ses nästa vecka, och vi frågar en annan vän om hen kan fixa en middagsreservation. Till nästa månad. Problemet för oss är att tiden vi investerar idag inte kan bli konsumerad i framtiden. Tiden bara är, oberoende vad vi väljer att göra med den, och kan antingen konsumeras i varje ögonblick eller inte.

Det sägs att vi borde leva i nuet, eftersom nuet är den enda tid vi har trots allt. Tid är pengar, så vi måste kunna konsumera pengar nu också, eller hur? Det verkar som att vi försöker detta. Vi tar kreditlån, vi köper saker vi inte behöver för att imponera på andra, som i sin tur känner att de behöver köpa saker för att imponera på andra, vilket de behöver ta ett kreditlån för. Vad vi i själva verket gör är att vi lånar tid från framtiden, för att konsumera saker idag.

För att summera: Vi investerar tid som vi tror att vi kommer kunna konsumera i framtiden, och samtidigt lånar vi tid från framtiden, vilket lämnar oss med ingen tid alls. Det tycks alltför uppenbart för mig att vi har vänt på det helt, och att vi istället borde konsumera varje ögonblick av våra liv, och investera alla pengar vi inte behöver konsumera idag. Vi borde inte bry oss för mycket om vad andra tycker – när allt kommer omkring är de själva upptagna med att investera sin tid.