[sjätte brevet]

går du tillbaka tillräckligt djupt in i skogen

för att kunna sortera allting

i rätt eller fel mapp

jord kramar tusen trädstammar

kanske du snavar över någon bortglömd gren

en hämndlysten förälskelse

en vissen lögn

 

någonstans mellan stammarna

fann jag igår en barndom som har växt igen

den bultar fortfarande av leverne

och spänstig friskhet men

tror sig vara bortglömd

svald som alla andra tabletter

 

men den är kvar, q

kan du förstå att den ligger där

med orört skinn och tomma blad

avsaknad för att

tråna, sukta, längta, blöda, avsky och drömma

på siffran noll om du vill

bleka väggar, tomma byrålådor

håller inga vapen

bara ett par pupiller som omsluts

av ett språklöst hav

 

halva flaggor har de hissat

för liv som missat hälften och för

gator som spricker av terror

och skriken blir till orkestrar

men när jag ser det där havet

så kan jag inte låta bli att se början

för där möts vi alla först

den lilla kärnan, pupillen

 

vi måste till pupillen, q