Lutar oss över räcket, ser Stockholm försvinna bakom hörnet. Höghusfasader som klämmer ihop allas drömmar. Du och jag har lyckats ta med oss våra hit och nu står vi på båtdäcket och kollar på varandras ambitioner. Så ser vi hur vågorna tumlar omkring där nere, det luktar havstång och äventyr. Jag frågar om du vill skåla och du säger ja, så vi blandar våra drömmar i två glas och fyller kropparna med kärleksgift.

Spriten fyller halsröret med värme när vi sitter lutade mot båtens vibrerande väggar. En trång hytt bär upp vår iver, jag kan inte låta bli att smaka av dina läppar – en salig blandning av besk alkohol och söta drömmar. Vilar huvudet mot din bröstkorg och trär av mig bekymmer i bomullstyg. Inte hela vägen, det får vänta.

Dina fingrar lägger sig varsamt över kyska tangenter. Symfonier tar sina första steg på sina otympliga ben, råkar välta ned våra glas på vägen. Jag skrattar till, du smeker mig med ett leende. Under dina fingertoppar andas svartvita liv allt intensivare, jag känner hur de försiktigt smeker mina innerlår och jag rodnar för att jag vill.

Tankarna lägger sig varmt kring din hals tillsammans med mina nyfikna fingertoppar som vill känna på landskap av hud, skinn, människa. Jag har ett orytmiskt hjärta, ögon som springer bort från mina hemtrakter, ben som skälver av att vara fast. Fast nu är jag inte fast. Min kropp saknar mark, huvudet saknar fäste om tid. Kollar klockan och den släpper mig vårdslöst i havet och jag måste medge att jag gillar det.

Jag rymmer, är på flykt. Jag låter min tunga leka av sig i din mun och jag gillar att rymma dit. Jag gillar när tyget landar någonstans på golvet och det blir hud mot hud utan barriärer och förklädnad. Färgkrevader och explosioner. Spetsen på känslan.

Och så ser jag den lilla vilsna tåren i ögat. Rymmer du också?