Skönlitteratur – Oblivion

Solen börjar fylla utrymmet, och det känns som den riktar sig specifikt mot mig likt en strålkastare. Ljuset smyger sig sakta över min hud. Den sticker mig allteftersom den täcker mig, och ju längre jag ligger stilla desto mer känner jag av smärtan. Trots det vänder jag inte på mig, utan envisas med att ligga kvar: som att jag slagit vad med mig själv om min uthållighet.

Läs mer