Författare: Anna Jegorova

Om författaren

Anna Jegorova

Anna fyller snart 20 år. Hon är uppväxt och bor i Hudiksvall. Hon driver instagramkontot @impulserna, springer på löpband och tar sig runt på sin skärt rosa cykel. Hon gillar svartvita foton och vitt vin. Förutom det är hon redaktör för Polemik Poetry.

hur det blev istället

Nu svider hans skinn, han tar i, svordomar regnar över köksbordet. Du borde låta bli. Inte framför mig igen, inte nu. Du borde veta att ingenting är förlåtet egentligen, fosterfamiljer och deras pannkaksluncher var som rullat gräs idag. Hjälper för stunden men bara så. Ett plåster men plåster är ett hölje.

Läs mer

För oss självmördare

Där uppe krockar molnen i varandra, utsöndrar regndroppar som skyfall av blod ur öppna sår. Över stan faller dropparna likt självmördare som förbrukat sitt sista andetag av livsglädje och mot fönstren dör de. Vi ligger på ditt överkast, lyssnar på dödsfallen som trummar behagligt. Är inte slutet ett slags befrielse för den lidande? Eller en begynnelse till någonting mindre sårbart? Leker med fransarna på filten och tänker på hur många centimeter som skiljer ifrån kollision. Bakom bomullstyg frestas ett flämtande hjärta om hur det är att vara hel, om så än bara för några sekunder. Det talas om hur...

Läs mer

socker

syntetiska armar som håller mig i en kram ilningar i tänderna, sockerpudrad och knastrig kanderad fråntvingar du mig modet att knyta på mig mina skor och kasta in nycklarna genom brevinkastet klär du av mig modet, tyg för tyg med syntetiska armar glaserade lakan smeker jag av med näsan och ser på hur mitt eget mod somnar in på en bröstkorg till en röst som säger att det regnar ikväll...

Läs mer

Explosioner

Var är golvet? tänker jag när jag kollar upp mot ledningarna som sträcker sig upp mot en naken måne. En del människor har liksom inget golv. De vadar runt på tellus utan någonting som kramar dem om axlarna. Härstammar inte från en färgkrevad av kärlek. Snarare en oberäknelig explosion. Två individer sluter sig samman, blir ett fyrverkeri. Blåögd lycka, en okonstlad barnslighet som inte tillåter att tänka efter. Kroppen vill ha sex, ingen big deal. Men ur ingen big deal, ur tvåsamhetens fuktiga explosion kommer ofta en till urladdning. Du. En vandrande debutroman med händerna i fickorna. Utan golv....

Läs mer