Författare: John Smith

Om författaren

John Smith

John romantiserar svärtan och det avskyvärda, gräver i och klipper av nerver. Förstorar det simpla, porträtterar stillheten i ett ögonblick och visar sig naken. Han skriver poesi, bor i Stockholm och studerar till ämneslärare i svenska.

breven till w, det jag inte glömmer

[femte brevet] glömskan tycks aldrig komma till mig den betraktar på avstånd stjäl de små askarna de som står framme i bokhyllan när jag inte ser jag vet inte men tror att den tagit saker jag älskat jag känner tomrummen salarna som nu är uthyrda till balettgrupper och growlande rockband jag hatar skrik i musik, w och nu ekar den inom mig jag låter ryggen vila i fåtöljen chesterfield dricker lite nynnar till skriken och ser ut över fälten som förlåtande ser tillbaka   å där sitter duvan som väcker mig varje morgon den sitter där ute i en...

Läs mer

breven till w, en ursäkt och några funderingar

[tredje brevet] jag vill be om ursäkt w det var hit jag ville komma se solen falla i havet och hur förväntad förödelse blir fest så många klackar dessa gator slitit ut så mycket blod så mycket drömmar har spridits över asfalten blivit inga drömmar alls jag såg någon idag på en parkbänk inget tycktes spela någon roll svetten dröp efter alla galaxer som skjutits i venerna hur kan det vara så w? att allt vi ser är ingenting å att ingenting kan vara värt så mycket jag minns fortfarande när min förälder skar sig i bröstet bröt upp...

Läs mer

Porträtt av ensamheten

har också lovat
att sluta skicka julkort
till mig själv
det känns som rymden kryper närmre
att syret blir mindre
men
det kan vara för att vi blir fler
på jorden alltså
men ingen
trots att vi blir fler
ser
hur många julkort
som hänger på min ytterdörr

Läs mer

Porträtt från verkligheten – Del 4

– mannen ligger på durken i ekan något misskött sprucken i lacken fjärden sover spegelblank måsen har precis vaknat sommarstugorna skymtas vid horisonten där solen sakta vänt haglet brann genom pannan sedan dess har ingenting hänt – där sitter sex individer i en lokal en inte ser taket på obekväma stretar, vrider och vänder drar i skjortärmar kjolkanter ljuset faller in som en snubblande isprinsessa graciöst men, fel synliggör skavanker kaffefläckar utslag och ett frätande skimmer av girighet – världen är grumlig i ett ensamt hotellrum kabinväskan på golvet ligger sprättad som ett djur innanmätet liksom kravlar, ut över...

Läs mer
  • 1
  • 2