Författare: Nina Kops

Om författaren

Nina Kops

Nina Kops är en ständigt trött småbarnsmorsa som lever småstadsliv i ett snart hundra år gammalt, knarrigt, hus med man och barn. Hon ser kaffet som guds gåva till småbarnsföräldern och hyser en stor hatkärlek till högtravande klyschiga ordspråk. Hon håller nu på att avrunda andra året på Kommunikationsprogrammet med inriktning professionellt skrivande på Högskolan i Gävle och skriver helst skönlitterärt och råa satiriska kolumner om vardagsbetraktelser från det egna livet. Hon drömmer om att en dag få jobba professionellt med ord och text, men tills den dagen kommer så övar hon upp sina färdigheter som skribent här på Polemik. För som ordspråket säger; ”Övning ger färdighet”.

Sveriges skuggor

Det sitter en bruten man på en parkbänk. Han är en av de tusentals hemlösa alkoholister som lever i vårt land idag. I handen håller han en starköl och på marken vid hans fötter ligger redan flera tomma hopknycklade burkar trots att det fortfarande är tidigt på morgonen. Den svenska dubbelmoralen är fantastisk. Självklart ska man unna sig sin fredagsgrogg och en flaska gott vin till helgens middag och givetvis måste man få ta sig ett glas rosé eller två på onsdag kväll när barnen somnat. Men kliver man över den svårdefinierade gränsen mellan bruk och missbruk och hamnar...

Läs mer

En modern Superwoman.

Detta är den tiden på dygnet jag som en modern Superwoman borde ta den där löprundan, vika tvätthögen, laga en ekologisk och närproducerad gryta, ägna mig åt en självförverkligande hobby eller varför inte ligga med min man vilket det var alldeles för längesen jag gjorde.

Läs mer

Döden är inte vacker

Jag passade på att ta in varje detalj av henne. Smekte det mjuka kopparröda håret, höll den lilla foten med den alldeles för stora strumpan i min hand. En rädsla för att ha missat något viktigt.
En rädsla för att glömma mitt barn.

Läs mer

Festen

De små nyanserna som avslöjade oss. Det fysiska mellanrummet mellan oss alla, blickar som inte riktigt kunde mötas, de ihåliga skratten och framförallt kylan som låg omkring oss som en fuktig, stickig yllefilt.

Läs mer