Författare: Nina Kops

Om författaren

Nina Kops

Nina Kops har älskat ord och de fantastiska världar de kan skapa sen hon fattade grejen med att sätta ihop bokstäver till begripliga ord. Just nu läser hon sista terminen på en utbildning i kommunikation med inriktning professionellt skrivande på Högskolan i Gävle och drömmer om att i framtiden få jobba med ord och text på något sätt. Hon bloggar också om stort och smått på https://nouw.com/hjärtesaker

Journalistik – Gå min egen väg

Jag har fullt upp med att följa strömmen och hålla tempot i ekorrhjulet. Göra som alla andra.
Men det känns så fel. Jag är fel, mitt liv är fel. Allt är så jävla fel.
Mitt liv, är inte mitt, utan baserat på andras drömmar och förhoppningar.

Läs mer

Börjar kroppspositivismen gå för långt?

På sociala medier växer kroppspositivismen explosionsartat. Främst kvinnor i olika former som vågar ta täten för en ny sanning, en sanning där alla ska ha rätten att vara lika självklara oavsett kroppsform eller utseende. De provocerar och utmanar, men de erbjuder också alla oss som alltid känt oss instängda och låsta i kroppar som inte duger, en frihet. Friheten och rättigheten att duga som vi är.

Läs mer

Sveriges skuggor

Det sitter en bruten man på en parkbänk. Han är en av de tusentals hemlösa alkoholister som lever i vårt land idag. I handen håller han en starköl och på marken vid hans fötter ligger redan flera tomma hopknycklade burkar trots att det fortfarande är tidigt på morgonen. Den svenska dubbelmoralen är fantastisk. Självklart ska man unna sig sin fredagsgrogg och en flaska gott vin till helgens middag och givetvis måste man få ta sig ett glas rosé eller två på onsdag kväll när barnen somnat. Men kliver man över den svårdefinierade gränsen mellan bruk och missbruk och hamnar...

Läs mer

En modern Superwoman.

Detta är den tiden på dygnet jag som en modern Superwoman borde ta den där löprundan, vika tvätthögen, laga en ekologisk och närproducerad gryta, ägna mig åt en självförverkligande hobby eller varför inte ligga med min man vilket det var alldeles för längesen jag gjorde.

Läs mer

Döden är inte vacker

Jag passade på att ta in varje detalj av henne. Smekte det mjuka kopparröda håret, höll den lilla foten med den alldeles för stora strumpan i min hand. En rädsla för att ha missat något viktigt.
En rädsla för att glömma mitt barn.

Läs mer
  • 1
  • 2