Poesi- Fri vers – Charlotte Jansdotter – Explosioner / Vuxenliv del tre

Ett grått pudrat ansikte
och ögonpar sneglar på tovor
men jag borstar inte bort dem
för allt är tillslut ändå krossat porslin
försenade tåg och
plastpåsar med hål
velighet och osäkerhet
blommar ut i tistlar
ja allt är vassa kanter
drömska och naiva drag
skavda mot metall
men det behagliga med smärtan
är att den i alla fall inte är falsk
den är skärande äkta
´bryter ut i färggrannhet
applåderar drag av feghet
och det kanske är lika bra så
allt är vad det inte blev
basgångar får dunka
mikrofoner ljuda
till alla hörn av kartan
ingen kommer undan
till och med
äggskalen spricker
det ekar i trappuppgångar
och när de säger på nyheterna
att det drar in en orkan
tänker jag inte be om ursäkt
om det är mig den kommer och tar
skeppen kan få sjunka
jag vet det är kaxiga
kostnader
men allt är ändå
cash
och karriärerna förintar
familj efter familj
men tårar trillar fritt
de kostar ingenting
och kanske är det prisbelönt
att vara handfallen och rådvill
jag yrar
de yrar
och jorden bevittnar kylan
när vi eldar och bränner upp
med den djärvaste aptit
och erkänner att det ändå
inte finns något
facit
vi någonsin kan leva upp till.