Poesi – Fri vers – Charlotte Jansdotter – Friktioner / Vuxenliv del ett

 

Kaffet kallnar
och jag sätter dig i halsen
och allt jag säger är inte sant
men att inte låtsas
är som att sluta andas
havsluft
och jag har inte rört mig någonstans
samlar snäckor och halsband
i byrålådan
och jag vill trösta barnen
i barnvagnarna
lyssna på vilsna tonåringars
resonans
bli strängar som vibrerar av
acceptans
men allt sliter i mig med
när jag går ensam
längs kartornas kant
och jag har aldrig stretat emot
mig själv
så mycket som jag gör nu
snart hittar jag mitt hem
men jag räds vapenvilan
döva disharmonier
och fördröjd förtvivlan
gör inte du också det
skulden är inte given
ovanifrån
den kommer inifrån
sitter ihop med arvsmassan
och när du dricker whisky
och pratar om din pappa
vill jag stryka din hand
som när man slipar ned
trösklar
och välkomnar tillbaka
men du dricker aldrig
när jag är med
och när jag är rädd för
döden
hör du inte det.