Fotograf: Claudio Britos

 

Journalistik – Personporträtt – Claudio Britos –
Renskötaryrkets kommande generationer

Journalistik - Personporträtt - Claudio Britos - Renskötaryrkets kommande generationer

Sedan barnsben har John-Tomas Labba lärt sig allt om renskötseln i hopp om att i framtiden kunna jobba med det på heltid. Ekonomin som nu hotar är han på en annorlunda väg som tar honom ett steg närmare renskötseln.
– Jag är skapt för att jobba med renar men jag har också ett stort ansvar att axla just nu och för kommande g
enerationer.

Den 22-årige Renskötaren och mekanikern John-Tomas Labba håller hårt i kopplet medan hans valp envist drar honom framåt. De håller ett avstånd från de 10-tals tama renar som bland annat används till att transportera turister. Byn Övre Soppero tillhör Saarivuoma sameby ligger ungefär 12 mil ifrån Kiruna. Det blåser kallt och snön blir till små virvelvindar. John-Tomas blick fastnar på renarna i några sekunder innan han vänder sig om.
– Det är med renskötseln jag vill jobba med på heltid men min ekonomi hade inte gått runt.
På andra sidan norska gränsen betar för tillfället hans renar. Med hjälp av sin snöskoter åker han den tolv mil långa färden igen om några dagar.
– Alla renar har sina speciella personlighetsdrag, det märker man ganska snabbt, den envise och den snälle.
John-Tomas pekar på den envise renen i flocken som står tjugo meter ifrån honom.
 – När jag är ute med renarna är kikaren runt halsen och bältet runt midjan det viktigaste.

John-Tomas har nu jobbat som mekaniker i fyra år för den stora gruvdrift koncernen LKAB. Skiftgång på schemat var anledningen till att han sökte den gymnasiala utbildningen som riktade sig direkt åt företaget. Han har nu ett bättre schema som tar honom ett steg närmare till att kunna vara med renarna på heltid. John-Tomas är medveten om den kraftigt expanderade gruvindustrin som utgör ett direkt hot mot renskötseln.
 – Lite dubbelmoral ifrån min sida. Dubbelmoralen som redan finns i samhället men syns i olika skepnader. Det här är bara ett steg närmare för mig till att kunna jobba med renarna på heltid.
John-Tomas vänder sig åt sidan och tar en titt ut genom fönstret där snön faller över Kiruna. En stark blå himmel och med bergen som synts vid horisonten. Han berättar om barndomen när han matade renarna med sin kusin eller om de gångerna han hjälpte till med renskötseln.
– När jag va 10 år kände jag mig mest i vägen, som en belastning men jag lärde mig väldigt mycket av att bara observera. Nu vet jag vilket ansvar jag har att axla både för mina förfäder och kommande generationer.
På väggen i barndomshemmet hänger det familjefotografier på syskonskaran stolt iklädda  den samiska dräkten, kolten, där färgerna röd, blå, grön och gul starkt utstrålas.

 

Journalistik - Personporträtt - Claudio Britos - Renskötaryrkets kommande generationer

Bildtext: Niila Inga, Laevas Samebys ordförande.

I Sverige finns det 51 samebyar. Deras främsta uppgift är att organisera renskötseln.  Samebyar jobbar som en remissinstans utan beslutanderätt. I Laevas Sameby sitter ordförande och renskötaren Niila Inga fastklistrad i kontorsstolen och besvarar mail tillsammans med en mobiltelefon som ringer i korta intervaller. Niila har genom året jobbat mer åt det politiska hållet och just rennäringsfrågor. En av frågorna Laevas Sameby yttrar sig om för tillfället är återupptagandet av prospektering av järnmalm. En fråga de yttrat sig om flera gånger förut.
– Vi har börjat pressa hårdare på det urfolksrätt och skydd som vi faktiskt har som urfolk.
Särskilt skydd i regeringsformen räcker inte för regeringen lever ändå inte upp till det. Det är fina ord på papper helt enkelt.
Niilas tankar kan kopplas till det Lappväsendet som tillämpades under 1800-talets sista decennier. En statlig myndighet som skulle övervaka och styra renskötsel frågorna. Tillämpningen av lagarna skulle övervakas av särskilda tillsynsman som kallades för lappfogdar. De ansågs enligt staten vara experter på allt som rörde samerna, trots att de inte fanns en enda lappfogde med samiskt ursprung. De kom genom detta att få stor makt inom samebyarna. Något samerna tvingades godta men som möttes av hård kritik tills den avvecklades år 1971.
 – Staten måste ta ett ställningstagande till renskötseln och ta bladet ur munnen. Vill de ha kvar renskötseln i Sverige eller inte.
Niila menar att politiken är extremt drabbad av dubbelmoral bland ministrar. Att ifrån ett positivt möte med en ansvarig minister slutar med ett beslut som står i rak motsats. Något han tror att den nya generationen renskötande samer inte kommer tolerera.
– Förr var det mycket att de stod med mössan i handen mentaliteten. Den nya generationen ställer sig upp och vrålskriker ett högt ”nej vi accepterar inte det här gör om gör rätt herr minister”. De är mer insatta i sina rättigheter och det ger mig en stark framtidstro.

Journalistik - Personporträtt - Claudio Britos - Renskötaryrkets kommande generationer

John-Tomas slurpar i sig det svarta kaffet. Lägenheten i Kiruna som han hyrt i några månader är stökig och flyttkartonger ligger lite här och var. För John-Tomas är politik en viktig del för att få fram sin åsikt och förändra. Han är aktiv i ett sametingsparti och är kandidat på vallistan. Rovdjurspolitiken är den viktigaste frågan för honom men svenska staten är han inte positiv till.
– Jag har inte något att säga till staten. De har ju förtryckt hur länge som helst och fortsätter med det.
John-Tomas är lugn och metodisk och tar en slurp av sitt kaffe innan han börjar prata om diskrimineringen han mött
 – Människor säger att samer lever på bidrag, vilket bidrag frågar jag utan att få ett svar tillbaka. Tror att det mest handlar om den svenska avundsjukan.

Journalistik - Personporträtt - Claudio Britos - Renskötaryrkets kommande generationer

John-Tomas största inspiration och förebild är hans nu avlidne farfar, renskötaren och rättskämpen Nils-Tomas labba.
– Han sa att ”i dagens läge kan vi inte jobba som renskötare på heltid”,
John-Tomas självsäkerhet och positivitet inför framtiden visas snabbt då han på bara några sekunder ropar till sig sin hund som han klappar medans han tittar ut genom fönstret. Han tar fram sin mobil och visar en bild på den gången han som barn märkte en ren med sin farfar.
John-Tomas går in i berättelser om samernas historia, om hur den påverkat den nya generationens renskötare.
– Idag tar vi den fighten för att överleva, vi är mer vakna. När farsan var ung. var de fult och va same. Din kultur fick du gömma. John-Tomas far kommer in i köket, en man som hela sitt liv dedikerat sig åt renskötseln, en man med principer.
– Farsan sa att jag ska se åt vilket håll bäckarna börjar rinna, eftersom det kan vända så fort inom renskötseln.
John-Tomas är fast beslutsam i sina svar och med alla erfarna människor runtomkring sig så vet han att han är på rätt väg.

Journalistik - Personporträtt - Claudio Britos - Renskötaryrkets kommande generationer

– Mina framtida barn skall få ett bättre utgångsläge än jag när det gäller renskötseln.