Fotograf: Claudio Britos.

Smeden var förr i tiden byns mest beundrade person men idag har yrket betydligt lägre status. Linus Ljunggren jobbar idag på smedjan i Huseby Bruk. Något som tar honom ett steg närmare drömmen att kunna jobba med smidet på heltid.
 – De andra tråkiga jobb jag förr hade inom industrin fick mig att inse att det var smidet jag ville jobba med.

Snön faller och dagen är grå, klockan är runt nio på morgonen och i Huseby Bruk är det folktomt. I smedjan jobbar Linus Ljunggren effektivt med att slutföra sina beställningar. Ljuskronan i smide som är till Sveriges Konstsmidesföreningens tävling måste vara klar om fem dagar.
 – Jag har runt fyra beställningar åt privatpersoner men jag lägger deadline ganska långt fram så jag är inte stressad. Det jag gör nu är ljuskronan till tävlingen.
Smedjan får sällskap av ljuset utifrån som smiter igenom fyra stora fönster. I bakgrunden hörs den brummande fläkten som till viss del värmer den annars iskalla lokalen.

År 1419 ärvde Bengt Sture en gård kallad Hosaby (Huseby Bruk) av sin far riddaren Magnus Sture Gumsehuvud. Där fanns fyra självägande bönder och det var starten för gården, 1629 blåstes det första tackjärnet. Även vapen och kanoner tillverkades på Huseby Bruk. Linus gör idag mycket arbeten åt privatpersoner och företag. Skulpturer, inbrottsgaller och brons/mässingsgjutning är några exempel på dessa.
– Historien om Huseby Bruk är häftig har jag fått höra. Om till exempel den kvinnan som ägde gården och hade väldigt bra kontakt med kungen på den tiden.

För Linus är det en annan historia som är viktigare. Hans farmors farfar, Ville Karlsson, jobbade som sista smed på Orrefors Järnbruk innan de stängdes för 102 år sedan. Året 2011 fick den då 31-årige Linus möjlighet att tända elden och forma järnet på samma smedja och följa i samma fotspår. Han kommer ihåg då han klev in på samma smedja för att föra traditionen vidare.
– Här har han gått. Slitit, högljutt, blött, kallt om ryggen på vintrarna och hettan från ugnarna, vilket speciellt liv det måste varit.
Det var historier om smeden Ville Karlsson som väckte Linus tankar på att bli smed. Intresset för smide följde med honom under hans gymnasietid men under den perioden hade han andra intressen såsom slöjd och musik. Det var efter studenten då Linus utan någon tidigare erfarenhet av smidet utbildade sig under sex år. Under loppet av något år efter utbildningen lyckades han hitta en lokal där han kunde börja jobba och starta en firma.
– Det var i princip ett garage vid ett industriområde. Inte alls byggt som här, röken gick ut genom fönstret.
Linus tar av sig hörselskyddet innan han sätter sig ner på en sliten stol. Lukten av trä blandat med järn sprider sig runt den välbyggda men stökiga smedjan.

Efter nio år i garaget i Kalmar orkade han inte längre pendla 20–30 mil om dagen till extrajobbet och flickvännen i Växjö. Han bestämde sig för att leta efter en ny verkstad.
 – Jag fick ett tips om att smeden på Huseby Bruk blev sjuk i kol och inte skulle jobba kvar. I Huseby Bruks egna tidning gick de då ut med en annons där de sökte en smed. Och på den vägen är det. Linus får snabbt upp en eld i den rektangulära ässjan där han nu tänkt tillverka en krok. Lågorna börjar sakta hoppa till liv. Bakom sig har han designen på ljuskronan som än så länge bara är gjord av kartong. Han börjar pilla och mäta så att måtten stämmer. Linus har under åren haft flera jobb på sidan av, CNC-operatör inom industrin och det nuvarande jobbet som metall lärare på en folkhögskola.
– På den utbildningen smider och svetsar vi mycket. Elevernas nya tankar och idéer inom smidet har hjälpt mig framåt i mitt egna skapande. Efter alla åren jag har haft de tråkiga jobben inser man vad som är roligast.
Han kommer in på hur arbetet som smed till viss del har förändrats och hur han ser på skillnaderna mellan smeden då och nu.
 – Det var säkert helt annorlunda men vi har bättre arbetsmiljö nu och jobbar inte lika länge. Man tänker mycket på pengar nu, att pengarna ska in, momsen hit och dit. Förr tror jag att de jobbade för dagen, att man skulle klara av dagen. Jobbet fick helt enkelt ta sin tid.

Under vintrarna har Huseby Bruk en stor julmässa där flera tusen människor kommer på besök. Redan nu i februari börjar han skissa på idéer om vad han ska sälja på mässan.
– Läget här på Huseby Bruk är guld värt för min del och det är härifrån jag kommer utveckla allting. Det jag ska göra nu är att få ordning på mina beställningar. Marknadsföra mig bättre på sociala medier. Men speciellt att visa hur brett jag arbetar och vilka kunskaper jag har.

Linus tycker att statusen som smed var högre förr i tiden och att de var viktigare för samhället.
– De reparerade viktiga saker såsom bondens plog om den var trasig eller tillverkade spikar till hus. De satt även längst fram i kyrkan.
Linus har inte kunnat arbeta som smed på heltid. Efterfrågan som brister och den rådande ekonomin tvingar honom att pruta priser med sig själv på sina produkter. Linus drar paralleller med andra yrken i samhället och menar att prissättningen måste vara gynnsam för båda parter.
– Vad kostar tandläkaren, bilmekanikern eller webbdesignern. Varför ska ljusstaken som jag lagt flera timmar på vara billig. Min sexåriga utbildning, varför ska den kosta 300 kronor timmen medan tandläkaren tar 600 kronor timmen?
Linus är säker på att han inom tio år jobbar heltid med smidet.
– Det handlar om att tänka brett och att skapa något man inte brukar skapa varje dag. Det får ta sin tid innan allt börjar rulla. Jag vill inte ångra mig för att jag inte försökte.