Fotograf: Jay Mantri

Journalistik – Krönika – Emanuel Rosén – Stortorget, en no-go-zone

Stortorget i Gävle. S T O R T O R G E T. Kanske borde det byta namn, för det är inget torg, det är ett kalhygge. Någon på samhällsbyggnadsnämnden måste hata allt som är vackert. Allt som andas och lever. Det ser ut som att någon har spelat DDR versionen av The Sims och sedan bara lämnat spelet halvvägs för att aldrig mer återvända.

På dagarna går det väl an. Lämmeltåget av människor, människor med stirrblicken hårt fixerad i plösen på sina fotriktiga skor, skymmer sikten en aning. Två tappra grönsakshandlare gör vad de kan för att addera lite Hötorgskänsla till spektaklet. Och shout-out till korvgubben! Nu när McDonald’s har övergett skeppet är det den enda näring du kan få tag på, om du inte är villig att spendera kontantinsatsen till en mindre lägenhet på en vinterdeprimerad sallad hos något kedje-café vill säga.

Efter klockan 19 förvandlas torget till en no-go-zone. Men sitt ner i båten, det finns ingen anledning till oro. Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont. Fruktar intet ont, för hela torget är TOMT! Inte en människa så långt ögat når. Det är möjligen den tryggaste platsen i landet, vilket får anföras till pluskontot, men är det verkligen så vi vill ha det?

Eftersom ansvarig kommunalarbetare verkar sakna både färgseende och livslust (och för att ingen gillar folk som klagar utan att vara konstruktiva) kommer här en liten punktlista med förslag:

  • Ge grönsakshandlarna och korvgubben lite sällskap! Ett sätt att göra det på är att upprätta en pop up-restaurang mitt på Stortorget. Kommunen står för lokalen, stadens krögare och entreprenörer för innehållet. En helt ny meny var tredje vecka och ett perfekt sätt för våra restauranger att visa upp sig på bästa möjliga läge. Alla vinner. Och när ni ändå håller på, ta bort förbudet mot att parkera food trucks på Stortorget och slopa den infantila tidsbegränsningen 8-22. Jag vill ha mat när jag spatserar hem från Bilagan, hur svårt ska det vara att förstå?
  • Bygg en scen, dra dit el och låt Gävles artister, poeter, teatersällskap eller vem som nu har något att säga få en lättillgänglig och billig plattform att nyttja.
  • Låt krögare och caféägare själva få bestämma deras egna öppettider. Vad är det som gör att stockholmare och göteborgare, till skillnad från gävlebor, klarar av att vara ute längre än till två? På sommaren gör vi ju tydligen det. Men av någon anledning anser kommunen att det enorma ansvar det innebär att ta en öl fram till klockan 03 fallerar när klockan ställs om till vintertid.
  • Sätt lite färg på torget. Visst, grått ÄR en färg, men lite variation har ingen dött av.

Gör gävle till en stad av och för människor. Med små medel kan Gävle bli ett föredöme för resten av Sverige när det kommer till kultur och entreprenörskap. Ribban ligger sannerligen inte särskilt högt.