Bild av Ida Gust

Ibland drabbas jag av en outhärdig längtan efter morgondagen.
Jag flyger upp ur sängen som en katt i sitt första löp.
Avlopp rensas från hår och hud.
Storkok stoppas i lunchlådor.
Hemmet besiktas.

Jag dissekerar allt som en hand inte kan röra.
Målar tills ögongloberna är täckta av akvarell och pappret inte kan skönjas.
Sjunger tills jag kan ta alla skalor med bröströsten.

Stringhyllan ska dammas,
råkar slå ett getöga i almanackan.
Ser att det inte är långt från den där dagen,
den jag fruktar något djävulskt. Inser det nu,
det är den som ligger bakom min produktivitet. Inte en
sjuk
dom.

Bestämmer mig för att boka in fler saker att fasa inför.
Inte för att jag gillar oro, utan för att jag älskar vad den gör med mig.