Bob Dylan raspar fram
”but the town
has no need
to be nervous”

vinylen vobblar i hörnet
cigaretten ryker
vilande i askfatet
läpparna domnar
mot glaset
och blicken sover
mot gatan
genom ett öppet fönster

en ljudlös suck
ekar i rummet

uppgivenheten
ligger som skare
över henne

vädret står still
där hon sakta
tar sig fram
i spåret
till skogen
och sedan planlöst
vandrar
rakt
in

den bastanta kvinnans trumpet
ekar döende genom staden
under brandgul hösthimmel
fladdermössen skäller kvittrande
skarpt i sina gömmor
väntar otåligt på natten
bakom burspråk och på vindar
över östermalm
på byggnadsställningen
bakar muraren en snus
med bruket kvar på sina händer
torra och djupt fårade
goda vänner dricker kaffe
bland gråtande, föredetta par
på bageriet kringlan
och gatstenens liv
reduceras
av varje fotsteg
varje bildäck
varje skyfall

 

Läs Porträtt från verkligheten – Del 2

Läs Porträtt från verkligheten – Del 3

Läs Porträtt från verkligheten – Del 4