Fotograf: Josefin Nordmark 

Skönlitteratur – Prosa – Josefin Nordmark – Allt jag gjort i smyg

 

Det finns en hemlighet. Den är min och ingen annans. Jag stal en penna från skolan. Disa fick skulden. Den låg så lätt i min ficka hela vägen hem.

Jag äger inget papper. Det får jag inte. Det vet jag. Allt ska vara så ordentligt och riktigt. Allting ska gå att leva av. ”Du kan inte leva på penna och papper”, säger dom.

Jag river loss tapet i mitt rum. Under sängen. Där är mörkt och ingen ser. Jag river stadigt och sakta. Stora bitar kommer loss. Revor. Remsor. Jag gömmer dom under kudden. Viker dom så noga jag kan. Men först skriver jag. Det är min värld, alltihop. Ingenting är ordentligt där och ingenting är riktigt. Ändå lever jag av det.

På kvällarna kan jag inte sova. Det går inte. Jag är rädd. De slår mig om de hittar mina revor.

Allt brinner upp. I kaminen i pannrummet. Det är jag som kastar. Revorna brinner. Jag gömmer pennan under en sten i skogen. Nere vid sjön. Det gör ont. Jag sätter mig. Stenen är sval. Jag sluter ögonen.

Bilderna finns där. I huvudet. Jag blundar och låter dem växa. Ett skådespel utan publik. Jag finns inte. Jag finns överallt. Här kan ingen nå mig.

Dagarna går. Sommaren kommer. Åren försvinner. Orden är kvar. De har blivit bilder. Ibland rör de sig. Ibland kommer orden först. Ibland bilderna. Och alla är mina.