Fotograf: StockSnap

Journalistik – Kåseri – Linnea Bengtsson – Överallt och ingenstans

 

Den här texten skulle egentligen handla om något helt annat. Men mitt i skrivandet inser jag att jag håller på att blanda ihop två saker. Ni vet som när en berättar en historia men så plötsligt inser en att det är något annat i berättelsen som är viktigare, något som vid första anblick bara utgjorde en bakgrundshistoria.

Hemma hos oss tittar vi regelbundet på korta klipp från amerikanska talkshows som Late Night med Seth Meyers, The Daily Show med Trevor Noah och Last Week Tonight med John Oliver. De är alla verkligen att rekommendera. Det händer att vi även ser något från Jimmy Kimmel, Jimmy Fallon och ytterligare några till. De är lättsamma och ger samtidigt en inblick i den amerikanska vardagen och amerikanernas syn på vad som händer i världen, men främst i USA.

Följande hade jag skrivit när jag plötsligt såg ett mönster:
En lagom snygg, fräck och välfriserad man sitter bakom ett skrivbord och försöker att lugna den jublande publiken. Någon minut senare kommer hon in, kvällens gäst. Hennes långa bruna svall är superstylat och klackarna skyhöga. Programledaren och hans gäst pratar ledigt och om allt och egentligen ingenting. Han skämtar och hon skrattar och sedan skämtar hon och han skrattar. Jag sitter i min ensamhet på soffan och låter mig roas av dessa trivialiteter. Klippet är bara några minuter långt. Knappt har jag hunnit skratta färdigt innan nästa klipp rullar på skärmen. Nu befinner vi oss bakom ett annat skrivbord.

”… bakom ett annat skrivbord.” Det är då det händer. Jag inser att ALLA dessa män sitter bakom ett skrivbord. Tydligen ett vinnande koncept men jag blir tvungen att fråga mig: var är alla kvinnliga talkshow hosts med skrivbord? Jag kastar mig över Google för att se om jag är helt ute och cyklar, eller om kvinnliga komiker med skrivbord faktiskt är en bristvara. Jag bläddrar mig igenom en lång rad med olika talkshows hosts med avgränsning på den amerikanska marknaden och jag hittar till min lättnad ett par kvinnor också de utrustade med skrivbord. Dock bör nämnas att dessa shower är nedlagda sedan ett par år tillbaka. En av få kvinnliga talkshows hosts som använder samma satiriska humor som ovanstående män är Samantha Bee, hon har däremot inte utrustats med ett skrivbord. Om hon inte ville ha ett, om hon inte fick ett eller om det överhuvudtaget inte var ett tema låter jag vara osagt.

Är det då ett problem att de flesta talkshows hosts på kvällstid är män, män med skrivbord? Kanske, kanske inte. Beror det på att skrivbordet utgör en manlig maktsymbol eller att vi enbart har för få kvinnliga komiker? Är skrivbordet ännu ett av alla verktyg som förstärker könsskillnader och frodar genusnormer? Kanske, kanske inte. Jag kan bara konstatera att vi närmar oss 2020 oroväckande snabbt och vid det här laget borde skillnaden mellan män och kvinnor inte vara lika stor som den är. Åt vilket håll vi än vrider huvudet dyker dessa skillnader upp. De gömmer sig i språket, i kläderna och hur vi ser och uppfattar våra medmänniskor. De gömmer sig i lönen vi tjänar, i leksakerna vi leker med som barn och det får mig att undra sitter de även i skrivbordet? Kanske har jag givit skrivbordet oförtjänt mycket fokus i denna fråga? Men kanske har jag det inte.