En av Aftonbladets största profiler, sportjournalisten Robert Laul, har tagit ett sabbatsår som hemmaman för att bosätta sig i Washington med SVT-korrespondenten och sambon Carina Bergfeldt.  Med Instagram som verktyg fortsätter han att rapportera om vad han ser och hör från medierna runt Vita Huset. Polemik fick via FaceTime diskutera hans syn på Instagram och övriga sociala medier som plattform för journalistiska texter. 

Robert Laul är med svenska ögon kanske världens modernaste man. Sedan årsskiftet befinner han sig tillsammans med sin sambo SVT-korrespondenten Carina Bergfeldt i Washington. Han är hemmaman och skriver samtidigt journalistiska blogginlägg på Instagram.
– Jag tror att alla moderna män mår bra av att sköta markservicen åt en kvinna på heltid under åtminstone ett år av sitt liv, sa han till branschtidningen Resumé tidigare i år.

Tidigare har Laul använt Twitter mer men han tycker att det har förstörts lite då det finns många troll- och fakekonton som inte är intresserade av att diskutera seriöst överhuvudtaget.
– När jag flyttade ville jag föra någon form av dagbok under min tid i Washington. Twitter som plattform går bort eftersom att klimatet där har blivit trökigt och jag visste att det skulle bli reaktioner om jag till exempel skrev om Donald Trump.

– Förutom Instagram har jag ett Facebook-konto, men där har jag polare och vänner. Jag vill inte terrorisera dem med politiska inlägg hela tiden. Jag publicerar artiklar på facebook också, men på Instagram kan alla som vill följa det jag skriver.

                 
Ett familjärt verktyg
Om twitter innebär ett hårdare klimat så är Instagram motsatsen. Det familjära verktyget har kanske tidigare mest använts för att ta selfies på semestern eller i gymmet, matbilder och boomerangs på det gulliga husdjuret som lärt sig att rulla runt på kommando.
Jag tycker att det har blivit en bra ton där. Jag behöver inte hålla på att blocka folk som är där för att jävlas, trolla eller skriva elaka saker. De som kommenterar är ofta intresserade av att diskutera och resonera snarare än att kivas. Gensvaret från mina läsare har varit bra och det blir intressanta diskussioner under många av de inläggen jag har lagt ut.

På Twitter har användaren en begränsning på 140 tecken medan Instagram tillåter 2200. Det har öppnat upp instagram som ett verktyg för lite längre texter som journalistik och blogginlägg.
– Jag testade mig fram lite och Instagram-formen funkade bra. Mycket är ju uppbyggt kring bilder där, men det finns även utrymme för att publicera en hyfsat lång text. De här tiderna kräver att man kan lägga ut texten lite grann. Visserligen är det begränsningar på Instagram också och du kan inte skriva hur långt som helst.

Positiv respons från kollegor
Det har funnits kollegor som har hört av sig till honom och sagt: du kan ju skriva om annat än fotboll. Det har varit  många i branschen som har tyckt att det varit intressant att ta del av det han skrivit.
– Det handlar nog mycket om var jag befinner mig, om jag hade befunnit mig i Stockholm och skrivit om ungefär samma sak, är det väl kanske ingen som hade reagerat så mycket på det. Men nu är jag ju i Washington, jag bor i princip granne med Donald Trump, jag ser Vita huset från mitt fönster, och jag är dessutom sambo med SVT:s Washington-korrespondent.

Sammanhanget, menar Laul, är egentligen mer intressant än det han skriver om. Eftersom att han inte arbetar journalistiskt i den bemärkelsen har han inte en massa källor.
– Jag sitter ju inte och fikar med Steve Bannon på dagarna och drar fram information den vägen utan jag skriver utifrån vad de amerikanska medierna rapporterar. Det är därifrån jag får min information.

Laul konstaterar att gemene man i Sverige inte följer de amerikanska nyheterna så himla noggrant. Därför blir det han skriver kanske lite mer exklusivt för läsaren.
– I grund och botten handlar det egentligen om att 1. Jag befinner mig här. 2. Jag följer de lokala medierna noggrant. 3. Jag är journalist i grund och botten, så jag vet hur jag ska sortera och värdera ut relevant information.

Robert Laul tror att många chefer på större tidningar och tv-kanaler ser sociala medier enbart som marknadsföringsverktyg. Inte som kanaler där huvuddelen av innehållet ska ligga.

               

Hur ser du på framtidens medielandskap?
Den här tekniken är här för att stanna. Vilket medium som blir störst, om det blir Twitter, Instagram eller Snapchat eller vad som kommer efter det, kommer nog att förändras över tid. För tid och evighet kommer vanliga personer, som varken är journalister eller är kopplade till mediehusen, ha en väg och ett forum att få ut sina budskap.

Vem som helst kan bli sin egen publicist
Enligt Laul är det en pågående trend att vem som helst kan nå ut till väldigt många om de skriver vettiga saker. Han menar att det inte längre enbart är de stora tidningarna och TV-kanalerna som slår igenom i mediebruset.
–  Själva grundfenomenet att publiceringsformerna har förändrats i grunden det kan vi nog vara ganska säkra på. Så länge det finns ett bra innehåll kan du nå fram med ditt budskap även om du inte har samma publicistiska förutsättningar som ett stort mediehus.

Han menar att det är intressanta tider på det viset. Det är både en fördel och en fara med den här direktheten och snabbheten. Det blir mycket på impuls då sociala medier är en väldigt direkt och öppen plattform och det kan vara på både gott och ont.
– Jag kan stå på cross-trainern på gymmet och se någonting jag reagerar på från CNN eller Foxnews och direkt publicera mina egna tankar och åsikter. Fördelen med Instagram är att där skriver man lite längre vilket leder till mer tid för reflektion. Jag har lagt ut många saker på Twitter som jag har ångrat i efterhand bara för att det är så jäkla snabbt.

Hittills har han ännu inte ångrat något inlägg på instagram. Där försöker han formulera sig lite längre och jobbar med argument och resonemang för att det ska vara något av värde i det han skriver.

Har du några råd till framtida Instagram-journalister?
– Man får lägga ner lite mer energi än att bara berätta vad man ser och hör. Försöka att placera in det man skriver i ett sammanhang. Ge lite bakgrundsinformation och leverera någon teori om vad saker och ting kan tänkas bero på.

– Det tipset jag kan ge är att det finns en slags allmän känsla av att nyhetsförmedling är snuttifierat som man sa förut, jag vet inte vad man kallar det idag men som läsare får man inte riktigt sammanhangen förklarat för sig i alla lägen.

Laul säger också att det är det han får mest uppskattning för idag. Folk bryr sig inte om att texten på instagram blir lite längre utan verkar tycka om att sammanhangen förklaras. Han menar att det ofta försvinner i nyhetsrapportering.
– Det verkar finnas ett sug av att läsa och förstå. Att få någon annans syn på vilka sammanhang som nyheter uppstår i. Jag märker i alla fall att det är det jag får mest positiv respons på. Att mina försök att beskriva saker lite djupare verkar uppskattas.

/Martin Fehland och Emanuel Rosen