“Vart kommer du ifrån?”
– Malmö
“Åh fan, vad skönt för dig att flytta hit och slippa alla skjutningar”

Konversationen ovan ägde rum när en hantverkare var här för att fixa värmen i veckan. Som studerande malmöit i en norrländsk småstad är det inte första gången liknande samtal ägt rum. Och långt ifrån sista.

Jag ville bara säga till honom att jag absolut inte flyttade hit på grund av rädslan att bli skjuten utan att det endast beror på utbildningen. Om jag velat hade jag kunnat ge honom tusen anledningar till varför Malmö är en betydligt bättre, roligare och mer givande stad att bo i, men det finns ingen mening. Han har naturligtvis aldrig varit i Malmö men hans bild av staden är så djupt printad att all ny information är irrelevant.

Varje dag jag är här saknar jag min hemstad. Mest vännerna, familjen och min hund såklart. Men det är långt ifrån allt. Känslan av att dricka öl på Ölcaféet för att sen vandra till Stadion med polarna för att kolla MFF med en falafel i handen får jag inte här. Kaxigheten att säga att man är bäst och bara acceptera vinst existerar inte. Inga promenader på ribban med Öresundsbron och Turning Torso bland mina vyer. Här kostar Marlboro Röd 64 kr istället för 35 och taxi 250 istället för 59.

Jag saknar resorna över sundet för blöta festkvällar och känslan av att landa på Kastrup efter ett äventyr och känna att nu är jag hemma. Arlanda ger inte samma feeling även om de har Max.  

Att skjutningar kommer upp när man pratar om Malmö kan jag förstå. Men oförmågan att se, att allt det positiva Malmö bidrar med är så mycket mer än våldet det skrivs om, kommer jag aldrig att acceptera. Och att hoppa på en stad på grund av fördomar är inte okej. Inte från Trump eller en hantverkare från Valbo .