När jag skriver detta sitter jag i en annan ort en annan dag. Inte alls som min stad, inte alls lika fint, inte ens barn som spelar pricken på Bresshammar IP eller ungdomar som dricker smuggelvodka på Aborrberget. Hej till finsken, hej till svensken, hej till araben och hej till bulgaren. På min gata leker arbetarklassbarnen med barnen till höginkomsttagarna, olika barn leker bäst! Du vet att det är oförskämt att tacka nej till burek, bamja eller karelska piroger.

Sen kom vintern. Det var inte längre några barn som spelade pricken på Bresshammar IP och det var för kallt för ungdomarna att supa sig fulla på Aborrberget. Kalle va med Johan och Soran var med Goran. Det var bäst så sa man. Du satt kvar och spelade Playstation när kompisen gick ner för att äta mat med resten av familjen.

I en annan ort finns det barn som spelar pricken på deras Bresshammar IP och ungdomarna där dricker smuggelvodka på deras Aborrberg. Där leker också alla barn vars föräldrar kommer från alla världens hörn. De tackar heller inte nej till grannens mat. De har också en vinter.

Det kanske är det som är speciellt med min stad, den är inte bäst hela tiden. Men det är fint på sommarn.