Ni vet en sån där sommarmorgon när man var en liten linlugg och vaknade tidigt. Tyst smög man ut för att inte väcka resten av familjen, ut på gräsmattan och fick känna det daggvåta gräset mot fotsulorna. Solen hade ännu inte höjt sig över träden utan skickade sina solstrålar genom grenverket som fick ljuset att strila fram.

Lågmält hörde man de första fåglarna sjunga sin drill som om de artigt hälsade den nya dagen välkommen. Andra fåglar började sjunga sin hyllningssång till livet, till friheten, till kärleken och sakta öppnades blommors kronblad för att ånyo låta sig omfamnas av den livgivande solen.

Sakta fylldes blomprakten av allehanda flygfän och modigt flygande humlor surrade omkring som för att utmana naturlagarna, allt i en gnistrande harmoni som uppfylldes av den klarblå himmel där endast enstaka molntussar flöt majestätiskt kring där ovanför den yrvakna morgonen.

Lycklig stod man där kvar i gräsets dagg medan man ödmjukt fyllde lungorna med frisk morgonluft. Öronen spetsades för att strax mer än ana hur skiftningar for genom dagningen.

Med benen fyllda av spring, satte man av över gräsmattan mot äventyr som inte fick missas, mot spännande händelser som man ville uppleva.

Morgonen var skirande ny, världen höll på att vakna till åter en vacker dag och en liten linlugg for omkring på skuttiga ben.

Och livet var allt som man kunde önska.