Dimman lättade och solen sken åter varm. Strålar belyste blommor som sträckte på sig. En stilla bris spred sig genom beståndet och doften skänkte en glädje. Vacker fjäril i jakt på nektar landade försiktigt.

Flyg vackra fjäril och jag flyger med dig.

Dagen hade precis lämnat morgonen och gräs var ännu daggigt vått. Fåglar i hög sky cirklade och nedanför rann en bäck så friskt. I den stilla brisen prasslade trädens löv som en bakgrundssymfoni.

Lyft på dina vingar vackra fjäril och jag följer dig.

I buskar runt om satt små fåglar och sjöng till kärlekens tecken, allt medan små ulliga moln sakta gled genom den blå himlen. Solen skymde korta stunder och blommor tycktes hålla andan innan solstrålar åter sköljde över dem. Fjärilen flög från blomma till blomma och dess vingar vinkade mot världen. Fåglar lekte tafatt och for in och ut genom buskarna, kvittret minde om barns fnitter. Och brisen förde med sig dofter om sommar, fjäril lyfte åter.

Sväva vackra fjäril och jag svävar med dig.

Solens varma sken torkade dagg från gräs och några humlor mumlade omkring. Allt talade en lugn harmoni och blommor vaggade sakta i takt med brisen. Fåglar sjöng åter i kör för livet, frihet och för kärleken.

Drick din nektar vackra fjäril och jag dricker med dig.

Och du Susanne, du är min vackra fjäril