08.00. Nedsjunken i soffan med en filt. Blåbärste och några ostsmörgåsar finns på bordet framför. Ett färgglatt folkhav breder ut sig på 43 tums tv:n. Det är första söndagen i mars. Det är Vasaloppet.

Det finns många som inte förstår tjusningen med Vasaloppet. De klagar på att det är för segt och att det händer för lite. Tillåt mig därför förklara charmen med skidloppet från Sälen till Mora. Jag vill börja med att ge alla tveksamma Vasaloppstittare ett halvt rätt. För de har faktiskt rätt, det är segt och det händer knappt någonting. Och när det väl händer någonting, då händer det långsamt. Du kan ta ett bad i en halvtimme och jag lovar dig att du inte har missat något.

Jag, som så många andra, följer den traditionella världscupen i vanliga fall och inte långloppscupen. Det gör såklart att det blir en väldig skillnad när man bänkar sig framför tv:n när åkarna har nio mil framför sig, till skillnad från när det handlar om drygt en mil. Jag kan hålla med om att tempot därför inte blir alltför högt, men det är ju det som är hela poängen med Vasaloppet. Att få sitta nedsjunken i soffan med normal puls i fyra timmar. Underbart.

Kortare lopp är över på en gång. Vi hinner knappt börja titta förrän det är över. Ramlar någon i första utförsbacken, tappar skidan i första kurvan eller bryter staven är det mer eller mindre över.

Tacka vet jag Vasaloppet. Då får vi skidälskare njuta i många timmar. Det kanske inte är spännande hela tiden, om ens någon gång, men det gör ingenting. Det är istället ännu en charm med loppet. Du har då möjlighet att, samtidigt som du följer Vasaloppet, göra andra saker. Du kan tvätta, städa och plugga samtidigt och du kommer inte missa något spännande. En åkare kan ha en lucka på två minuter, utan att det behöver betyda att den kommer att vinna. En fartökning i Vasaloppet kan pågå i mil, inte i meter. En åkare kan ramla en, två, tre gånger och ändå vinna, i teorin i alla fall.

Det är med andra ord i princip omöjligt att missa något av värde, så länge man kastar en blick mot tv-rutan någon gång ibland och inte har tv:n på ljudlös. För tro mig, trots att loppet pågår i fyra timmar vill man höra allt som sägs. Under ett vanligt skidlopp, får man nämligen inte chansen att lyssna till någon motionär som stannat till vid någon kontroll, för att fylla på med blåbärssoppa eller valla under skidorna. För att inte tala om kommentatorerna. Dessa underbara SVT-kommentatorer. Man vet aldrig när TV3 tar över sändningen av Vasaloppet och ersätter Jacob Hård och Anders Blomqvist. Den dagen, den sorgen. Bäst att njuta av Hårds falsett och Blommans ”härligt” medan man fortfarande kan.

Nej, allvarligt talat. Vad vore en avslutning på vintern utan Vasaloppet? Typ som en semla utan grädde. Eller som ett olympiskt spel i TV3. Eller som en Melodifestival utan Charlotte Perelli.