Fotograf: Sanna Funk

Journalistik – Kolumn – Sanna Funk – Ta en Ipren, det är höst

 

Sa en kvinna på vårdcentralen till mig för ett år sedan när jag ringde in för magont. Jag är dock ganska säker på att det inte var därför jag hade ont i magen, men jag gjorde som hon sa och mitt magont försvann efter ett tag. Så på sätt och vis hade hon ju rätt, även om hon säkert inte ens hörde vad jag sa utan bara svarade på rutin.

För många studenter är hösten en nystart. För mig som inte längre pluggar är det början på slutet. Av året. Inte heller nyårsafton är en nystart. Det tar nämligen flera månader innan jag ens har accepterat att det redan är ett nytt år och jag kan ju inte direkt ha en nystart i mitten på mars. Då är jag nämligen fullt upptagen med att ha ångest inför min födelsedag. Vad hösten är för mig vet jag inte riktigt, jag varken älskar eller hatar den. Eller så både älskar jag och hatar den. Jag är en sådan där fruktansvärt provocerande mellanmjölksperson.

Första halvan är hösten är det inget större fel på. När det är gult, orange och rött överallt. Men egentligen är det rätt konstigt att jag gillar färgerna, eftersom det är mina värsta färger. Efter beige och vit som istället tar över vintern. Eller så mycket vitt och vinter är det i och för sig inte nuförtiden, eftersom det är år 2017 och människans attityd till miljön är som den är. Vilket innebär att det som återstår efter september och halva oktober, är månader av mörker och regn. Något vi känner oss tvungna att påminna varandra om hela tiden. Jag menar, varför vara höstdeppig ensam när man kan dra med sig hela sin omgivning också?

Det finns de som påstår att hösten är den bästa tiden på året när det kommer till mode. Visst, jag älskar också vinröda tjocktröjor och svarta kängor med snörning. Men framför allt älskar jag att inte riskera att blända folk med min bara hud och att inte behöva raka benen varje kvart. Problemet är bara att stickade tröjor kan se jättefina ut, men de är allt annat än ett bra plagg. För mig i alla fall, med en hud som inte bara är nästintill genomskinlig utan även extremt känslig. Detta innebär att ungefär 90 procent av alla snygga hösttröjor gör min hud rödflammig, vilket i och för sig bidrar med lite färg men just den rödflammiga färgen är jag faktiskt hellre utan. För att inte tala om att de stickade tröjorna inte direkt hjälper till med att göra håret och kroppen mindre statiska. Nej, istället gör de allting ännu värre och innebär att det är med risk för sitt liv man rör vid någon annan under vinterhalvåret.

Men något positivt med hösten är i alla fall dagen då det är dags att ställa om klockan. Vi får liksom en extra timme. Bara sådär. En extra timme till att söka jobb som har minsta möjliga med min kandidatexamen i svenska språket att göra. Fantastiskt.

Men vi ställer ju om klockan igen på våren och då förlorar vi ju en timme istället, kanske pessimisten påpekar. Tyst, säger jag då. Låt mig få ha den här timmen nu. Men det bli ju mörkare också, kanske pessimisten fortsätter med att påpeka. Tur det finns gatlampor och ljusslingor, säger jag då. Optimist som jag är.

Sedan finns ju te med smak av allt från blåbärsmuffins till diverse julkryddor och ljus som doftar allt från cheesecake till nytvättade lakan. Men låt oss vara ärliga, man behöver faktiskt inte dricka te och tända ljus bara på hösten. Oavsett vad alla veckotidningar och sociala medier säger. Nej, jag är nog faktiskt beredd att följa rådet jag fick av kvinnan på vårdcentralen även detta år. Och förhoppningsvis gör det att tiden fram till första december går snabbare. För trots att jag älskar julen, har även jag en gräns för hur tidigt det är okej att börja lyssna på Last Christmas och Feliz Navidad.