Omslutande kryper du närmare in på min vardag

Om min vardag hade varit mina hjärnspöken

som de är, och lämnar mig aldrig i fred

 

De kallar mig likgiltig 

som att mina händer är för tunga eller fastkedjade i mina höfter

 

Är inte de här för att se mig ramla

ramlar jag ändå ramlar jag ändå famlar jag ändå

får fram något som inte är ord

 

När jag ser dig vinkar jag aldrig

de vibrationer som min tunga skulle ha format till en hälsning reser genom min strupe som en suckning

 

Klara färdiga färdiga färdiga

är vi färdiga? Jag vill vara redo men det är en konstnärs förbannelse

Varför skulle hon älska mig när hon är universum och jag är en människa som försöker vara precis nog

 

I en annan värld kan mina händer resa över hela världen

om världen skulle varit ditt hår

 

Världen är så fel här

jag är alltid så fel här