[Det här reportaget skrevs 2014]

På 90-talet ansågs rollspelare vara satanister, rasister och potentiella mördare. Idag har många rollspelare gjort succé inom bland annat film, musik och litteratur. En del har till och med nått politikens högsäten. En av dem är från Sandviken.

Det är full kommers kl. 9.00 på Konditori Marangoni i centrala Sandviken. Doften av kaffe och nybakat bröd hänger tung i luften och vid nästan alla bord sitter folk iklädda Sandviks arbetsbyxor. I ett hörn sitter Patrik Lundqvist i en mörk, knarrig lädersoffa med en kopp kaffe i handen och cellofanresterna av en före detta smörgås framför sig.
– Jag tror det här är tredje intervjun jag ger här sen efter valet, säger han och ser sig omkring med ett litet leende.
Det visar sig att Marangoni är ett gammalt rollspelarhak, där spelare förr hällde i sig litervis med kaffe och diskuterade spel. I alla fall innan det blev rökfritt. Det är lätt att föreställa sig vilda diskussioner om vampyrer, tentakelprydda kosmiska gudar och världens undergång i den dämpade belysningen och mörka inredningen.

Rollspel kan beskrivas som interaktivt historieberättande. En person tar an sig rollen som spelledare och övriga spelare agerar som huvudkaraktärerna i historien. Konsekvenserna av spelarnas agerande avgörs oftast med tärningar och tabeller. Lajv (levande rollspel) är i princip samma sak men spelas mer som improviserad teater med rekvisita och dräkter. I en del lajv använder man vapen gjorda av latex och i andra löser man våldsamma konflikter med det något antiklimatiska sten-påse-sax systemet. Handgripligt våld förekommer men är alltid planerade i förväg som scener för att avancera historien, precis som i film och teater. Något som 90-talets moralivrare verkade missa.

Rollspel sågs först, i allmänhetens ögon, som något nördar höll på med i sina föräldrars källare. Men när spelen gick från till exempel Dungeons & Dragons relativt harmlösa sagostuk till de mörkare och mer dystopiska spelen som i det kontroversiella spelet Kult, som är ökänt för sitt religiösa tema och stora doser med sex, våld och droger, började moralisterna att reagera. En del började hävda att spelen uppmuntrade till djävulsdyrkan, asocialt beteende, rasism (då det finns raser i de flesta spelen) och till och med att ungdomar inte längre kunde skilja mellan verklighet och fantasi. Det så kallade kultmordet i Bjuv 1994 och vampyrmordet i Halmstad 2003 ansågs vara direkt kopplade till rollspelshobbyn.

Patrik är ett exempel på de påstådda djävulsdyrkande, verklighetsfrånvända rasister som svenska folket varnades för, bortsett från att han varken dyrkar hin håle eller är rasist och verkar ha full koll på verkligheten. Snarare så är han riksdagsledamot för socialdemokraterna och aktiv i IF Metall. Det närmaste han kommer djävulsdyrkan är att han gillar Iron Maiden. Men istället för hårdrockmärken så pryds hans jacka av sossarnas ros. Han började spela rollspel ’95 när han var 11 år, men riktigt fast blev han efter att ha varit på ett orienteringsläger och fick prova på science-fictionspelet Mutant. Att köpa egna spel visade sig vara svårare.
– Jag och morsan hoppade i bilen och åkte in till Gävle och så lallade vi runt i alla butiker vi kom på och jagade rollspel, men det fanns inget någonstans.
Rollspelens bannlysning från leksaksbutikerna skedde i samband med mordet i Bjuv där Kult pekades ut som utlösande faktor. Detta fick butikerna att ta bort samtliga rollspel från sina sortiment och spelen förpassades till specialbutiker. Detta hindrade däremot inte Patrik från att byta ut orienteringen mot tärningar och rollspelsböcker.
Kult har jag aldrig riktigt fastnat för, säger han och försöker överrösta det ökade kafésorlet. Jag spelade det några gånger så där men har inte kommit in på det på något vis. Vampire the Masquerade har det varit mest ändå. Men mycket Drakar och Demoner också.
Moralpaniken märkte han inte av i första hand. – Man kom väl i kontakt med det mer på andra håll, säger han eftertänksamt. Föräldrar har ju aldrig frågat liksom egentligen. Inte ifrågasatt någonting vad man hållit på med. Jag tror inte de hängde med på det där.

En som däremot minns och fick uppleva moralpaniken är Jonnie Hedqvist, 39 år och blivande behandlingsassistent. Han kallar sig själv ”nörd” trots att han mer ser ut som en utkastare på en motorcykelbar med sitt rakade huvud, stora skägg och tatuerade armar. Han började spela rollspel vid 11 års ålder och började lajva nio år senare. Han har även varit aktiv i Teater- och liveföreningen Maskerad, som arrangerar Vampire the Masquerade lajv i Sandviken, sen starten ’96. Jonnie har första hands erfarenhet av samhällets ängslighet när de försökte arrangera ett Vampirelajv i Högbo.
– Lajvet blev ett fiasko. Dels var vi dåligt förberedda, men dagarna före lajvet försökte kommunen säga upp vårt hyreskontrakt. De hade då varnats för att hyra ut till ”sådana som oss”, säger han med konspiratorisk ton.
Till slut fick de hyra platsen, men då började det verkliga dramat.
– Ett par timmar in i lajvkvällen så kom plötsligt ett skarpt flodljus över hela området, berättar Jonnie, ungefär som om det vore ett scenario från ett spel. Det var en polisbuss med kravallklädd polis som kom. De sa att de bara ”patrullerade”… 8 kilometer ut i skogen. Men sen kröp det fram att de fått en anmälning om att vi höll ett ”rasistiskt rave med sataniska inslag” där ute. I en liten stuga. Utan el eller vatten, avslutar han lite uppgivet som om han själv fortfarande har svårt att tro på vad som hände.
Dessutom återvände polisen dagen efter för att leta efter spår efter sataniska riter. De hittade ingenting. Morden i Bjuv och Halmstad och det tillhörande mediadrevet diskuterades mycket i spelgrupperna. Jonnie själv anser att i sådana fall så rör det sig alltid om underliggande problem hos förövarna. Folk var ute efter enkla svar på svåra frågor.
– Snarare var rollspelandet det som gjorde att det inte skedde tidigare. Det är ett grymt bra utlopp för känslor och energi, men samtidigt låter en släppa vardagens bekymmer och fokusera på något helt annat istället.

Polispådraget i Högbo är allmänt känd i Sandviken. Även Patrik, som inte var aktiv lajvare då, kände till den men blev inte avskräckt, utan började efter händelsen. Patrik anser också att rollspel och lajv har varit till hjälp då det har, i sitt eget tycke, utvecklat hans förmåga att interagera med folk och att kunna spela en roll, vilket han säger att man gör mycket som politiker. Han berättar även att spelen hjälpte honom med sin blyghet.
– Jag var ju otroligt blyg i mellan-och högstadiet, säger han med en smått road min. Och att ha en klasspresentation muntligt det var ju liksom inte på kartan. Det var det värsta som fanns. Men nu står man ju och håller tal inför flera hundra på första maj till exempel.

På Patriks Facebooksida finns en bild på en karaktär där den unge ledamoten är utklädd till något som bäst kan beskrivas som ett pestsmittat lik, något som skulle kunnat stoppa pressarna förr. Men åt det rycker han bara på axlarna.
– Det är klart man har tänkt över sin bakgrund och vad finns det för risk att nån snokar upp om man blir offentlig. Jag har väl ändå tänkt att det här är något som jag har som är lite annorlunda jämfört med alla andra politiker.
Att några kanske blir skeptiska är inte heller något Patrik oroar sig för.
– Ett antal verk-uvar här nere, säger han och nickar mot ett av borden med Sandvikarbetare, kanske tycker ’vad fan håller han på med då? Vad är det för pajas?’. Men det får man väl ta då. Det finns andra som kommer att tycka att det är positivt och det får man ju ta med sig. Jag tror vi behöver flera olika bilder i politiken, fler olika erfarenheter.

En av Patriks hjärtefrågor är skolan, och nu på senare år har man kunnat se hur rollspel har tagit sig in i pedagogiken, bland annat via Lajvverkstaden i Västerås som arrangerar lajv på skolors beställning. Detta är något som Patrik välkomnar.
– Jag tycker att det är jätteintressant. Både rollspel och lajv, alltså att få sätta sig in i och försöka se en situation och lära sig inifrån istället för att läsa om det tror jag kan göra otroligt mycket för många elever i skolan. Han berättar att även inom facket används rollspel vid information för skolungdomar, där elever får prova på att agera arbetsgivare och sitta i löneförhandlingar. Kanske inte lika roligt som att slå ihjäl drakar eller att vara en odödlig vampyr, men det är ett bra verktyg i vilket fall. Patrik anser dock att det är viktigt att veta hur det ska användas och ha en tydlig målsättning.

Spelandet och politiken har länge konkurrerat om Patriks tid, och nu för tiden vinner politiken. Att planera in en spelkväll var eller varannan vecka finns det inga möjligheter till hur mycket han än vill.
– Och jag kan inte liksom skippa ett möte här på kommun som är viktigt för alla som bor här bara för att jag vill sitta och spela rollspel. Det går liksom inte.
Plötsligt kommer Patrik ihåg en sak.
– Jag läste här om dagen och en skotsk parlamentsledamot som hade åkt ifrån en viktig omröstning för att spela Warhammer, säger han och brister ut i skratt.
Personen i fråga är Douglas Campbell (SNP) som påstod sig vara tvungen att åka till sjukhuset med sin fru, men sedan sågs i en butik där han, medan omröstningen pågick, spelande konfliktspelet Warhammer, ett spel som även Patrik håller på med.
– Men jag skulle nog inte göra så, men tydligen finns det de som gör det, säger Patrik med ett flin.

Marangoni börjar sakta men säkert att tömmas på folk och även Patrik gör sig redo för att gå efter att ha kontrollerat att kaffekoppen verkligen är tom. Han ska hem och vänta på ett DHL-paket. Innan frågan ens hinner komma säger han att det är tröjor till hans Warhammer-lag.
– Jag ska på Warhammerturnering i slutet på veckan, säger han glatt när vi skiljs åt i höstregnet.
Med tanke på den skotske ledamoten så var det ju tur att Patrik tidigare nämnde att han var ledig den här veckan.