Poesi – Fri vers – Charlotte Jansdotter – Mörkeseende

 

Ljuset är bländande vackert
men alldeles för starkt.
När du sett mörker för länge
blir natten den som är varm.
Skuggorna dröjde sig kvar.
Jag håller hårt i sådant som förblir
när allt annat är oigenkännligt
som att gå vilse på andras revir.
Att vi glömmer se färg i det grå
guldkorn bland lager av damm.
Stannar uppe långt efter midnatt
ser hur stjärnorna då träder fram.